Texter

(klicka på rubrikerna)

Texter om Kithira

• Allmänt
• Olivolja
• Den stora branden
• Vad äter grekerna
• Åsnor med långa öron
• Kira-Kirani
• Vart tar gummorna vägen

Andra texter

• Alla vackra flickors skål
• Buss 421

Jag stiger på buss 421 vid torget med mina resväskor. Efter ett par minuter säger föraren att vi ska ta bussen bakom i stället. När vi satt oss på den andra bussen, diskuterar förarna varför man ändrade turordning.

Det kanske kommer en gubbe och frågar efter mig, säger vår chaufför. Han skulle åka med, men jag ser honom inte, så säg att jag åkte med med den så han inte tror att jag har glömt honom.

Vi åker, stannar för rödljuset, svänger och stannar vid första hållplatsen.
Där stiger det på några till. En kvinna med två halvvuxna söner i gula jackor får oss att titta till lite extra. De sätter sig och vi fortsätter. Trafiken flyter bra, det är onsdag i påskveckan och många har redan tagit ledigt för att fira helgen med sina släktingar runt om i landet.

Vid nästa hållplats stiger det på en ung man och frågar om han kan köpa biljett på bussen. Nämen, biljettter köper man i kiosken, unge man, säger vår chaufför. Inte kan man köpa biljetter på bussen, unge man! Men vad ska jag nu ta mig till, vi kan ju inte lämna dig här, nu när du har stigit på och allting.

Han tar mikrofonen och frågar om någon möjligen kan hjälpa den stackars unge mannen med en biljett, så han kan få fortsätta med bussen dit han ska. En man svarar genast att han har en biljett till övers och den unge mannen går lättad fram til honom och får en biljett, betalar och sticker in den i biljettautomaten. Föraren tackar hjärtligt den hjälpsamme mannen, som bistått en medmänniska och uppmanar den unge mannen att nästa gång köpa biljett i någon kiosk och att för allt i världen inte glömma att tacka denne generöse och föredömlige man, som visat medmänsklighet.

Här avbryter sig föraren och tvärstannar mellan hållplatserna. Han öppnar framdörren och hälsar Gammel-Nikos välkommen ombord.

- Ela, pappou! Jag sa till dem där på torget att de skulle säga åt dig att jag hade åkt, du förstår vi fick ändra så jag tog den här tidigare bussen, varför då, ja, inte vet jag riktigt, det var väl något, de har väl sina skäl, men jag undrade just hur du skulle ta dig tillbaks, och så dyker du opp här, så nu är det som det ska, och glad påsk förresten, hur har du det, Nikos? Kom och ställ dig här, hur har du det, mår ni bra allihop, ja, du, nu är det snart påsk och då får vi tid att ta ett par glas vin tillsammans, ja, som vi brukar, och berätta en bra historia eller två, men säg mig, hur tog du dig dit bort egentligen, du skulle ju stiga på vid torget?

Han bromsade tvärt, det var en bil som hade stannat mitt i körbanan.

- Eh, Mitsos, vad tusan sysslar du med??? Här har jag ett jobb att sköta och folk som ska fram, det är ju snart påsk, flytta på dig, ska du ha cigarretter, så får du väl ändå släppa fram folk! Vad säger du Nikos, nog har folk lite i huvet ibland, inte tänker de på att andra ska fram och påsk är det också, sa vår förare och tog sig snabbt och nästan elegant förbi bilen.

- Var ska du stiga av då? Jag kör dig till den vanliga korsningen, herregud, vad skönt det ska bli att vara ledig, nä, vi åker ingenstans, kanske bara på själva påskdan åker vi till byn, du vet, svärföräldrarna, ja, annars ska jag bara dra mig, och nog skulle vi väl få tid och träffas en kväll och dricka lite vin, vad säger du, som vi brukar, jo, och vad vi har haft trevligt många gånger, jaså, ska du av här? Men då har du ju övergångsstället där borta, ska jag inte köra dig en bit till, ja, bara till korsningen? Nähä, nä, som du vill, ta det bara lugnt, du vet de kör som galningar nuförtiden. Passa dig nu, så du inte ramlar och glad påsk! Hälsa de dina och glad påsk, kalo pasha, kali anastasi, och må ni ha det bra allihopa!

- Glad påsk förresten till alla! Och vi svarade glatt och önskade vår hygglige förare en glad påsk.

Vi hade alla noga följt med i vad de hade att säga, ja, det vill säga kvinnan med de två sönerna i gula jackor gick omkring i bussen och letade efter något. När Gammel- Nikos steg av riktade vi vår uppmärksamhet mot mamman och de två pojkarna, som vimsade omkring i bussen. Vad vill ni, vad söker ni, frågade en kvinna. Jo, mm, eh, det var, har någon sett någonting
som vi hade med oss, vi hade med oss nånting, men var kan det vara?

Mannen, som blivit hjälte genom att sälja en biljett till den unge mannen, som för övrigt redan hade stigit av, inledde ett samtal med passageraren framför om de två gulklädda, som gubevars inte kan rå för att de är som de är, det är ju bara att titta på mamman, så förstår man att inte är det lätt. De suckade djupt, medan de betraktade kvinnan med stort intresse.

- Har ni inte glömt er kasse vid hållplatsen, där ni steg på då? Jag klev också på där och jag minns att ni hade en plastkasse på bänken, ni kanske glömde den där, sa kvinnan närmast mittutgången uppmuntrande.

- Min Gud, här är den inte, vad ska vi ta oss till? Och bröd hade vi och ett par tröjor, det är alldeles hopplöst! Tror ni verkligen, att de är kvar där? Men i så fall har säkert någon stulit dem, po po ett sånt elände, vad ska vi nu göra?

- Oroa er inte, tänk inte så, det finns fortfarande medmänsklighet! Åk tillbaks och titta! Folk är inte så usla som man kan tro! Den ligger nog kvar där på bänken! Stig av vid nästa hållplats och så tar ni bussen tillbaks från andra sidan vägen och så stannar ni vid näst sista hållplatsen, och mitt emot ligger hållplatsen där ni steg på, och jag tror nog att ni hittar er kasse där!

Mamman lät sig övertygas av den leende medmänniskan och steg av med sina pojkar, och då tog samtalen fart i bussen. Föraren skakade på huvudet, vad ska man göra med såna människor, stackars satar, hur kan barnen bli annat än korkade när mamman är bakom flötet, och den generöse och hjälpsamme mannen, som utan vidare hade kunnat fylla två säten men nöjde sig med ett av de ensamma sätena vid dörren, hade ett givande sociologiskt samtal med medpassageren framför om huruvida dumheten har tilltagit och om man kan påvisa särskilda kriterier för dumhet och hur det i så fall kan behandlas.

Under tiden närmade sig påsken för vår chaufför och han önskade oss alla glad påsk, en riktigt glad påsk, en glad uppståndelse, och förresten till allihopa, inte bara oss och de våra utan alla i hela världen, och fred på jorden och allt vi önskar oss. Det var hans sista tur före helgen och det var inte många hållplatser kvar, och må de gulklädda hitta sin kasse och glad påsk åt dem också och vad gör det, alla kan ju inte vara likadana, och bara de har det bra och vi alla har det bra och glad påsk, sista hållplatsen, nu är vi framme!

Min vistelse i Grekland började bra.